Mansa Musa & det väldiga Maliriket, del 2

Mansa Musa avbildad i den katalanska världskartan år 1375.

Mansa Musa avbildad i den katalanska världskartan år 1375.

Sundiata Keita grundade år 1230 Maliimperiet (se föregående inlägg) som, när det var som störst, sträckte sig från nuvarande Niger i öst till delar av Elfenbenskusten i söder och den senegambiska kusten i väst. Han såg även till att riket fick kontroll över de gruvor som fanns i området, som började producera guld i sällan skådat slag.

Karta som visar Maliriket under sin storhetstid i början på 1300-talet.

Karta som visar Maliriket under sin storhetstid i början på 1300-talet.

Trots att Sundiata innehar legendarisk status i Mali är det hans yngre efterträdare som för omvärlden har blivit synonym med det västafrikanska imperiet. Musa Keita kröntes till mansa år 1312 och under hans ledning sägs det att Mali blev världens största guldproducent. År 2015 utnämnde Time Magazine honom till världens genom tiderna rikaste person med en nästan obegriplig förmögenhet.

Mansa Musa, som han är mer känd som, var också en hängiven muslim och demonstrerade sina rikedomar när han gjorde sin hajj till Mecka år 1324. Han hade med sig ett följe på 60 000 man, 12 000 slavar (som alla bar på varsin guldtacka) samt en karavan av kameler och till och med elefanter.

mansamusa1.jpg

På vägen stannade han ofta för att dela ut påsar med guldstoft till fattiga människor och det sägs att han var så givmild att han devalverade värdet på guld och kraschade ekonomin i Kairo och andra städer han passerade på vägen. Han lät även konstruera flera moskéer under sin pilgrimsfärd, och även om det är svårt att fastställa exakt hur många, sägs det att han byggde tolv stycken – en varje fredag.

I Mecka knöt han kontakter med den muslimska eliten och satte för vissa, rent bokstavligen, Mali på kartan. När han efter två år återvände till Mali 1326 hade han ett nytt mål: han skulle göra sitt imperium till ett av den muslimska världens främsta centrum. Mer om det i nästa inlägg.