Tysklands folkmord i Namibia, del 2

Fångar påväg till ett av förintelselägren.

Fångar påväg till ett av förintelselägren.

Tiotusentals av Namibias herero- och namafolk sköts ihjäl av tyska soldater eller dog i öknen sedan tyskarna förgiftat vattenhålen. De som överlevde – mest kvinnor och barn – fångades in och började, från år 1905, transporteras till en av flera förvaringsanstalter. Officiellt beskrevs de som fängelser för krigsfångar, men i själva verket var de förintelseläger.

I ett av dem, Shark Island, fick fångarna varsin handfull okokt ris per dag och tvingades arbeta med att bygga en tågräls. De som inte orkade piskades eller hängdes. De kvinnliga fångarna våldtogs regelbundet och alla levde i osanitära förhållanden där sjukdomar spreds snabbt. De flesta fångar dog inom ett år.

Utöver denna behandling utsattes fångarna för medicinska experiment. Bland annat injicerade Dr. Bofinger, Shark Islands tyska läkare, fångarna med opium och arsenik för att se hur det påverkade skörbjugg (c-vitamininbrist)

I ett annat läger, Swakopmund, fick döda fångar sina huvuden avhuggna. Dessa gavs sedan till en grupp kvinnliga fångar som tvingades koka huvudena och skrapa bort skinn, senor och ligament med glasskivor. När bara själva skallarna var kvar placerades de i trälådor och skeppades till Tyskland där de blev föremål för rasbiologistudier. Denna metod justerades senare så att de avhuggna huvudena istället bevarades i alkohol för transporten till Tyskland.

Ett av de bevarade avhuggna huvudena som skickats till Tyskland för studier. Jag har censurerat den för att bespara er detaljerna, men den som vill se en ocensurerad version kan enkelt googla sig fram.

Ett av de bevarade avhuggna huvudena som skickats till Tyskland för studier. Jag har censurerat den för att bespara er detaljerna, men den som vill se en ocensurerad version kan enkelt googla sig fram.

Morden på herero och nama var 1900-talets första folkmord. Siffrorna är svåra att fastställa men en vanlig uppskattning är att 80 procent av hererofolket och 50 procent av namafolket dödades under åren 1904–1908.

Illustration föreställande tyska soldater i färd med att packa kranium för transport till Tyskland.

Illustration föreställande tyska soldater i färd med att packa kranium för transport till Tyskland.

Många historiker menar att Tysklands namibiska dödsläger ”inspirerade” Nazitysklands koncentrationsläger och att metoderna som experimenterades med i Namibia ”fulländades” under Andra världskriget.

Idag pågår en kamp i Namibia om att få en officiell ursäkt av Tyskland. Mer om det i nästa inlägg.

Läs mer: ”Genocide: Namibia Still Waiting for a German Apology” av Daniel Pelz för Deutsche Welle (2019), "Death and Genocide in Southern Africa" av Andrea Pitzer (2017), ”The Kaiser's Holocaust Germany's Forgotten Genocide and the Colonial Roots of Nazism” av Casper W. Erichsen & David Olusoga (2011), ”Herero Heroes: A Socio-political History of the Herero of Namibia, 1890-1923” av Jan-Bart Gewald (1998), "Slavery and the Colonial State in German South West Africa 1880s to 1918" av Jakob Zollman (2010), ”Mission, Church and State Relations in South West Africa Under German Rule (1884-1915)” av Nils Ole Oermann (1999), "’The Angel of Death Has Descended Ciolently Amongthem’: Concentration Camps and Prisoners-of-War in Namibia, 1904-08” av Casper W. Erichsen (2005) och ”Genocide in German South-West Africa: The Colonial War of 1904–1908 and Its Aftermath” av Jörgen Zimmerer & Joachim Zeller (2003).